Mats Olsen Blogg

Att lära sig av sina misstag

I helgen var jag och en släkting på en outing till bl a Jordeberga sockerbruk. Bruket är nedlagt sedan länge och har i princip stått övergivet under flera år. Av den anledningen har det varit ett populärt utflyktsmål för olika “ruinromantiker,” urbana utforskare och folk som intresserar sig för gammal industrihistoria i allmänhet, m fl.

Jag själv fascineras av formerna och uttrycken i dessa gamla industrier från förr, från den tiden som man byggde industrilokaler som var vackra att se på, som t ex chokladfabriken med sina vackra fönsterrader och röda tegelfasader eller Tripasins huvudbyggnad i något slags industriell form av art deco (tror jag), vilka båda ligger i Malmö, på Möllevången respektive Sofielund. Detta var innan man kom på att det var mer ekonomiskt att bygga fula industrier i betong… Följaktligen tog jag kameran med mig.

Jag har fått låna en digital systemkamera, en Canon EOS 350D med ett rätt maffigt vidvinkel/zoom-objektiv, av en kompis för att s a s pröva på de riktiga grejerna istället för min egen shoot-em-up kamera (Canon powershot). Denna är en fröjd att fota med trots att den har ett par år på nacken. Känslan i händerna, att kunna vrida på objektivet för att soma in och ut och ställa in skärpan, ljudet av slutaren när man trycker av… Jag har spenderat timmar hemma i köket och bara fotat min kaffekopp i en massa olika lägen med olika skärpedjup, slutartider - och nej, koppen stod stilla så det hände inte så mycket, men jag har hittat inställningarna iallafall. Efter en generalrepetion i fält - i det här fallet den gamla kalkfabriken i Klagshamn - tillsammans med kamerans ägare känder jag mig redo att ta med kameran ut på egen hand.

Det är här som jag kommer in på att lära sig av sina misstag. Inställnignarna. I köket kvällen innan hade jag hittat inställningarna för automatisk bracketing, dvs att kameran tar bilderna i olika exponering. Detta är användbart bl a när man tar bilder för att lägga samman till HDR bilder där man utnyttjar det höga tonomfång som man får genom just bracketing (gaffling på svenska?).

Väl på plats i Jordeberga fotade jag med alla de magiska lägena - Tv, Av, P och t o m M, minsann - och att det såg lite konstigt ut på LCD displayen brydde jag mig inte så mycket om eftersom vi var utomhus och det kan vara lite svårt att se ordentligt på sådana displayer i utomhusljus…

Väl hemma igen, avnjutandes en välförtjänt kopp starkt kaffe som kändes ända ner i de frusna tårna började jag ana att det inte stod helt rätt till när bildena sakta rann över i datorn. Inte en enda av dem var korrekt exponerad. Det var först då jag insåg vad bracketing är i praktiken, dvs två tredjedelar över och underexponerade bilder. På grund av det mulna vädret var den sista tredjedelen inte heller något att hurra för och de underexponerade hade allt för utbrända skuggor för att de skulle går att rädda i Photoshop medan de överexponerade säkert skulle ha fungerat jättebra i en HDR-bild men de klarade sig inte på egen hand.

Jaha. Så då var hela utflykten misslyckad då?

Nej faktiskt inte. Min släkting som precis fått körkort men som inte har en egen bil fick öva sig på landsvägskörning (väg 101 från Malmö kan vara riktigt spännande körning om man bara har kört i stan tidigare) och jag har fått span på ett par andra potentiella UE-objekt längs med vägen och en hel del vackra landskapsbilder som bara väntar på att vårsolen skall kika fram så att jag kan fotografera dem - ångande skånsk lerjord, hamlade pilalléer och solbelysta bondgårdar utklickade på åkrarna förbundna genom nerver av grusvägar med åkervädd och sju sorters blommor på sidorna …

Jag har insett vikten av att ha ordentlig koll på sin utrustning och att man inte är klar att ge sig ut för att foto bara för att batteriet är laddat och minneskortet formaterat. Jag har lärt mig vad bracketing är och att i viss väderlag får man kanske ställa in en exponeringskompensation i kameran. Utöver detta har jag fått andvända all min uppfinningsrikedom i bildbehandlingsprogrammet för att göra bilder av fotona jag tagit - de har blivit överlag lite väl artistiskt gotiska / grunge-iga p g a vad jag hade att utgå ifrån men jag har lärt mig massor i bildbehandlingsväg.

Samma kväll sköt jag underlaget till min första egna HDR-bild (av min älskade kvinna som diskade) som jag senare lyckades lägga ihop till en riktigt bra bild.

Så summan av det hela är att när det fackar upp sig är det bara för att man inte förmår se möjligheterna i den situation som uppstår. Ser du möjligheterna så fackar det aldrig upp sig utan varje situation blir till någonting lärorikt och utvecklande.

Fast det förstås. Jag måste ju åka tillbaks till Jordeberga igen… och ta HDR-bilder

/Mats

Ps. Fler bilder kommer inom kort på mitt galleri | Mer bilder på Rosa Kattens ruinromantiska expeditioner: Jordeberga sockerbruk | Sockerbrukshistoria hos Jan Jörnmark: med bilder från bl a Skivarps sockerbruk.

Vackert förfall

Ibland kan förfall vara vackert. Jag har haft min första riktiga upplevelse av “urban utforskning” och… det gav mersmak.

Strax utanför Malmö ligger resterna av Gyllins trädgårdar. Ett trädgårdsmästeri där man fram till slutet av 70-talet odlade bl a rosor. Nu är allting övergivet och det finns planer på att bygga hus på området istället och de arkeologiska undersökningarna som så gott som alltid föregår en sådan exploatering är nyligen avslutade. Man fann resterna (bl a) av en järnåldersby på platsen. Så i ett historiskt perspektiv är det väl okej att skövla området och bygga någonting nytt på det istället för det som varit där innan. Men samtidigt är det lite dystert…

Att gå runt i snåren mellan de förfallna och igenvuxna växthusen och de tillhörande kringbyggnaderna är en märkligt känsla. Det är tyst på ett speciellt sätt. Vinden susar genom grenverken som skrapar och dunsar mot de fåtal intakta glasytorna och man känner sig ensam och betraktad på samma gång - svårbeskrivet. Det är lite otäckt, nerverna producerar spöken, romantikern inom en kontrar med att göra en uppmärksam på detaljer som sprucket rostade emaljsiffror över dörrar, gammaldags skottkärror som halvt övervuxna håller på att bli ett med naturen - o s v. Spåren av  både trädgårdsverksamheten och mänskligt liv i frånvaron av den - gamla blomlådor och omkullrasade planteringsbord samsas med en läderfåtölj och notblad utspridda över golvet i bygganden intill växthus nr 5. En pall med dunkar med kemi-lappar på har ställts in för att förvaras och glömmas bort tillsammans med en barncyckel av mycket äldre årgång; rostiga burkar med gammaldags gevaliatryck på vittnar om att inte alla barn av den skånska myllan föredrar Zoegas gröna skånerost…

Jag tog 103 bilder i ganska rask takt och jag har noterat för mig själv att jag skall ägna min lediga tid åt detta och inte min begränsade lunchrast i fortsättningen. Ett urval av bilderna kommer på mitt galleri inom kort.

/M