Mats Olsen Blogg

Halal-tv och Carl Hamilton

Jag tittade på programmet halal-tv när det sändes i måndags. Det var ett trevligt program om tre svenska tjejer som reste runt på olika platser i Sverige och tittade på olika saker och fenomen i det svenska samhället. I det här, första avsnittet var man ute i det segregerade Danderyd och träffade en rik, välklädd äldre man som var enormt trevlig. Man var också ute i Alby (tror jag att det var) som är en mindre segregerad förort till Stockholm.

Tre muslimska tjejer

Naturligtvis jäser det i stugorna när diverse rednecks förstår att programledarna är tre muslimska tjejer, som bär slöja och som helt utan omsvep menar sig vara svenska och muslimer samtidigt. För vän av små ord med stor betydelse kan det vara värt att notera ”OCH muslimer…” och inte ”MEN muslimer…”. Här ligger problemet – för de som ser det så: programmet talar inte om patriarkalt förtryck, hedersproblematik, växande och hotfull islamism bland segregerade ungdomar i förorten och annat som är synonymt med tv-bilder på kvinnor i slöja. Tvärtom är det befriande fräscht. Det är tre unga kvinnor som är som svenska unga kvinnor är mest, de pluggar, de fnittrar, de talar om saker som de kanske är lite för unga för att till fullo förstå, de är lite valhänta men med en entusiasm som kompenserar för allt. Helt enkelt som ungdomar är som mest. Och förutom Nadja Jebrils matlagningsprogram för ett antal år sedan har det varit tunnsått med fullt normala oproblematiserade muslimska människor i tv.

En hysterisk Hamilton

Naturligtvis kom det ett smolk i bägaren i form av Carl Hamilton som blev hysterisk när två av dessa kvinnor inte ville ta hans hand. Jag kan förstå att man kan känna sig obekväm när man sträcker ut sin hand och någon inte tar den och att den första reaktionen kan vara just att man känner sig avvisad. Men sedan måste man inse att när en ung, och i mitt tycke vacker kvinna ger en ett varm och stort leende med sin hand symboliskt lagd över hjärtat så kan det inte vara annat än positivt, ja bara en idiot missförstår situationen.

Carl Hamilton gör just detta. Han förstår inte. Istället propsar han på att få skaka hand med dem, han kan inte nöja sig med att de förklarar för honom att de låter bli av religiösa skäl och att de inte menar något illa med det. Han blir högljudd och otrevlig och det slutar med att han tränger sig på en av dem och tar tag i henne för att skaka hennes hand med den bryska kommentaren, ”Nu skakar du hand!”

Detta står att läsa och att lyssna till på programmets hemsida på svt.se.

Carls försvarstal i Aftonbladet dagen efter känns krystat och som en mildare fortsättning på hans reaktion i programmet. Han talar om att ta seden dit man kommer, att han blev anklagad för rasism (vilket han inte blev) o s v. I princip det vanliga svamlet när man vill komma på ursäkter för att man skall få lov till att vara respektlös och oförskämd mot invandrare, och muslimer i synnerhet. Exempel på detta, från Carl själv, kan vara att föreslå ett återvändande till Iran (oavsett varifrån man kommer) om det inte passar sig, eller bosätta sig i en jordhåla. Han talar också om att minoriteten skall anpassa sig till majoriteten och att det måste finns gränser för vad vi riktiga svenskar skall behöva ge avkall på.

Att definiera svenskar efter pilsnerfilmer

Det är ett problem här Carl. Vi kan inte längre definiera riktiga svenskar enligt en rasbiologisk pilsnerfilm där skåningarna är trygga, överviktiga, insmorda i svål och sjunger om att äta mat och där stockholmare klär sig i studentkeps och uttalar nasala lustigheter som bara din mormor har referenser till att kunna förstå och där zigenare stjäl folks höns. Även invandrare är svenskar. De förväntas arbeta, betala skatt, följa lagar och regler, rösta och uppfostra sina barn till att bli fotbollsproffs – och så skall det självklart vara och så gör de facto alla de invandrare som kan – därför kan man inte förvänta sig att de skall hålla käften, vara tacksamma och underordna sig, som en exotisk slavklass till alla rasrena svenskar som behagar vara nedlåtande och oförskämda mot dem. Och definitivt inte kräva det av dem. Av denna anledning skall även dessa vara med i samhället på samma villkor, få tala och agera på samma villkor och ställa krav och kritisera och bygga vårt samhälle på samma villkor.

Men Carl, allt det där är att blanda bort korten. faktum kvarstår, du trängde dig inpå en annan kvinna som tydligt visat för dig att hon vill inte ha fysisk kontakt med dig för att ta i henne, mot hennes vilja. Du har också gjort en kvinna så illa till mods att hon var tvungen att lämna rummet där du befann dig. En man gör inte så. Inte en riktig i alla fall.

Eftersom programmet i övrigt var fyllt av trevliga människor kommer jag att titta nästa vecka också i lycklig förvissning om att Carl inte är med. Ja sådana som Carl skall inte med alls, åtmynstone inte förrän han har lärt sig att visa kvinnor - och andra människor i stort - respekt.