När det känns bra… igen.
Ibland vill man rå om sig själv och de sina. Eftersom jag är intresserad av mat så är det oftast den vägen jag går och resten av familjen klagar inte (vilket jag är glad för). Så i går kväll ställde jag mig vid spisen och ansträngde mig lite. Jag lagade en av mina favoriträtter, kyckling piccata. Helt enkelt kycklingfile i sås på kycklingbuljong och crem fraiche smaksatt med vitlök, och grovt malen peppar tillsammans med kapris och rosmarin. Riktigt gott. När jag får till en bättre bild än den jag postar nedan skall jag lägga upp receptet, det är alltid en förpliktelse att dela med sig av livets goda…
Efter det struntade vi i disken och tittade på en film, Princess of thieves med Kiera Nightley i huvudrollen. Producerad av disney, med den krystade storyn om att Robin Hood har en dotter som gör exakt samma saker som Robin Hood själv gör, garanterades en mycket lagom familjeupplevelse av i princip ingenting. Men sonen fick sitt lystmäte efter medeltida bågskytte och svärdsfäktning tillfredställt. Amerikaner och historia är dock alltid en olidlig kombination, i synnerhet då alla medeltida miljöer helt uppenbart var tillverkade i papier maché helt utan att man ens ansträngt sig för att följa några som helst historiska förlagor…
Anyway. Tidigare på dagen hade jag cyklat ner till Möllan, till butiken Möllans ost. En butik som är lika delikat som den stinker. Tänk er ca 9 meter kyldisk med all världens ost, ju mögligare och mognare desto bättre. Lägg till det x antal hyllmeter med olivoljor, dyra små chokladpaket, konfekt, marmelad från Korsika, svart bläckfiskpasta från Italien tillsammans med allsköns förpackningar med innehåll beskrivit på portugisiska, spanska, italienska osv… Pure bliss.
Ostar
Med mig hem, i min nu delikat osande väska, följde en bit Brie du Chateu, Rocastin, Fleur du Maquis och Brie de Maux
Ostar igen
På bilden: Fleur de Maquis. Omjag kommer ihåg rätt är detta en ost från sicilien gjort på mjölk från får som betar på marker där det växer timjan vilket anses ge mjölken en en smak av timjan. Att döma av den goriska finishen på din tinjam som omger själva osten har den lagrats ett bra tag, och den är riktigt god. Brie du Chateau beskrev i butiken som “snällebrie” och var riktigt snäll men också så mogen att efter en timme i rumstemperatur var den nästan flytande… Delvis inköpt för att min son inte skulle springa skrikande från bordet och delvis för att jag själv inte gillar att bränna bort smaklökarna hela tiden, lagom är bäst. De andra två ostarna hade lite mer karaktär. Någon gång skall jag lära mig beskriva de här smakerna även om den egentliga utgångspunkten för all matnjutning är den ommedelbara känslan som sprider sig i kroppen efter första munsbiten: “Det här, det gillar jag!”
Och hela bordet
Med på bilden ovan är också - förutom de obligatoriska tillbehören av vindruvor och päron för att ge smaklökarna en chans att samla ny kraft inför nästa anstormning av smaker och välbefinnande, och olika sorters småkex - är några skivor katalansk (om jag minns rätt) fikon och valnötskaka. Valnötter och fikon är en underbar kombination och i så koncentrerad form som i denna kaka är det något utöver det vanliga… Så när kvällen långsamt gick framåt med småätande, Nusrat Fatih Ali Khan på stereon, småprat om livets glädjeämnen och livet i stort tillsammans med de personer man älskar mest i hela världen, ja då känns det riktigt bra…