Mats Olsen Blogg

Stoppa matchen: Manifestation för Palestina i Malmö

Eller rättare sagt bilder från Stoppa matchen, m fl’s manifestation vid Malmö stadion i anslutning till Davis Cup-matchen mellan Israel och Sverige…

Polisen var där, massor med polis t o m. Enligt uppgifter i media runt 1000 poliser.

Demonstranterna kom. Framför stadion var det uppställt en scen på vilken man skulle hålla tal och spela musik.

Palestinierna hade tagit med sig sin flagga…

Nästan med en gång fick man avbryta musiken från scenen då en grupp människor, sk autonoma, hade brutit sig ur samlingen för att slåss med polisen och försöka storma baltiska hallen. Enligt sydsvenskan med hjälp av slangbomber, smällare och diverse tillhyggen. Sydsvenskan låter dock påskina att hela demonstrationen spårade ur i sina “web-tv” http://sydsvenskan.se/webbtv/  . Men på bilderna ser man också hur folk försöker få dem att sluta - men detta kommenteras naturligtvis inte av speakerrösten - men blir sparkade och förolämpade av de autonoma som hellre vill slåss och förstöra manifestationen för den stora majoritet som ville visa solidaritet och stöd för det palestinska folket. Det här stör jag mig rätt mycket på. Sydsvenskan i synnerhet är en väldigt politiskt enkelriktad tidning som tydligt har tagit ställning för Israel och därför är det - i skrivndets stund - endast den bilden man vill ge av demonstrationen och manifestationen vid stadion.

Vad Sydsvenskan vill förvägra sina läsare som inte var där eller som inte har tillgång till politiskt obunden media är att man från arrangörernas sidan bröt musiken och anföranden flera gånger för att mana till lugn, för att ropa tillbaks de som hade brutit sig ur för att slåss. Framför scenen var det lugnt, inget bråk och inga oroligheter.

Här nedan är det tredje gången som konfrancieren ropar till de som slåss vid sidan av att sluta med det som de gör och komma tillbaks. Hans ord har liten effekt och medan den stora mängden människor, det stora flertalet som kommit dit för en fredlig manifestation buade ut de “stridande” vädjade konfrancieren från scenen, “Snälla, sluta nu.”

Efter att ha slagit fast att dessa individer inte längre var välkomna att delta i manifestationen bildades en mänsklig kedja av funktionärerna och frivilliga för att hålla de bråkande utanför och markera för dem att de inte skulle blanda sig med de övriga.

Tyvärr bröt sig några av dessa autonoma igenom när polisen ryckte fram emot dem, men de mottogs också med mörka blickar och en del fick också höra en del sanningens ord från de seriösa deltagarna som också uppmanade enskilda att ta av sig sina maskeringar… Därefter var det lugnt. Och bl a Rosengårds starke man Ammar Daoud, m fl kunde tala. Talarna berörde alla de övergrepp som Israel gör sig skyldiga till på det palestinska folket och man uppmanade till bojkott av Israel och ett stoppande av matchen.

Även vår underbart vackra svenska flagga fick följa med idag.

Precis innan vi gick, utbrast en av medlemmarna i den palestinska körgruppen då han tittade ut över publiken, “MashaAllâh! Akthar min as-sueid”, i ungefärlig översättning, “Det blir som Gud vill, De flesta är svenskar!”. Och faktiskt verkar det ha varit så. Lite grann av det gamla gardet, dvs de människor som var med på 60- och 70-talet då vänsterrörelsen var levande, Pehr Garton var där också, apropå vänster… och en massa svenska ungdomar o s v.

Jag har valt att inte blogga politiskt på min blogg utan att fokusera på välmående i form av kläder, mat och personlig utveckling, och jag tvingas att konstatera återigen att jag totalt misslyckats med detta. Men jag bromsar nu, bl a på grund av att Israels olagliga ockupation av Palestina och det lågintensiva folkmordet på dess rättmätiga befolkning som bl a förs med hjälp av fosforbomber som bränner upp palestinska barn levande medan föräldrarna tvingas stå och titta på oförmögna att vare sig trösta sitt barn eller att ta det till sjukhus då både rödakorsbilen och sjukhuset är sönderbombat - är något som för många människor är väldigt provocerande. Det är alltså provocerande för dem att man tar upp dessa saker, inte att dem sker, och eftersom jag inte har lust att tjafsa med sådana omänskliga individer i kommentarerna så begränsar jag mig här.

Avslutningsvis. Bojkotta israeliska varor och företag som indirekt eller direkt stöder Israel och skilj på sak och person för antisemitism är inte samma sak som israelkritik eller kritik mot sionismen.

Läs mer:

Sydsvenskans kraftigt vinklade filmsnutt: http://sydsvenskan.se/webbtv/; samt artikel och bildspel med noggrant utvalda bilder: http://sydsvenskan.se/malmo/article418121/91-demonstranter-omhandertagna.html.

Aftonbladet: Tabloidblaskan nummer ett har märkligt nog en aningen mer nyancerad artikel än den lite “finare” dagstidningen Sydsvenskan: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4587871.ab.

Dagens Nyheter visar dock hur man skriver opartiskt och icke-vilseledande: http://www.dn.se/nyheter/sverige/huliganer-angrep-avsparrningarna-1.815565 .

Att lära sig av sina misstag

I helgen var jag och en släkting på en outing till bl a Jordeberga sockerbruk. Bruket är nedlagt sedan länge och har i princip stått övergivet under flera år. Av den anledningen har det varit ett populärt utflyktsmål för olika “ruinromantiker,” urbana utforskare och folk som intresserar sig för gammal industrihistoria i allmänhet, m fl.

Jag själv fascineras av formerna och uttrycken i dessa gamla industrier från förr, från den tiden som man byggde industrilokaler som var vackra att se på, som t ex chokladfabriken med sina vackra fönsterrader och röda tegelfasader eller Tripasins huvudbyggnad i något slags industriell form av art deco (tror jag), vilka båda ligger i Malmö, på Möllevången respektive Sofielund. Detta var innan man kom på att det var mer ekonomiskt att bygga fula industrier i betong… Följaktligen tog jag kameran med mig.

Jag har fått låna en digital systemkamera, en Canon EOS 350D med ett rätt maffigt vidvinkel/zoom-objektiv, av en kompis för att s a s pröva på de riktiga grejerna istället för min egen shoot-em-up kamera (Canon powershot). Denna är en fröjd att fota med trots att den har ett par år på nacken. Känslan i händerna, att kunna vrida på objektivet för att soma in och ut och ställa in skärpan, ljudet av slutaren när man trycker av… Jag har spenderat timmar hemma i köket och bara fotat min kaffekopp i en massa olika lägen med olika skärpedjup, slutartider - och nej, koppen stod stilla så det hände inte så mycket, men jag har hittat inställningarna iallafall. Efter en generalrepetion i fält - i det här fallet den gamla kalkfabriken i Klagshamn - tillsammans med kamerans ägare känder jag mig redo att ta med kameran ut på egen hand.

Det är här som jag kommer in på att lära sig av sina misstag. Inställnignarna. I köket kvällen innan hade jag hittat inställningarna för automatisk bracketing, dvs att kameran tar bilderna i olika exponering. Detta är användbart bl a när man tar bilder för att lägga samman till HDR bilder där man utnyttjar det höga tonomfång som man får genom just bracketing (gaffling på svenska?).

Väl på plats i Jordeberga fotade jag med alla de magiska lägena - Tv, Av, P och t o m M, minsann - och att det såg lite konstigt ut på LCD displayen brydde jag mig inte så mycket om eftersom vi var utomhus och det kan vara lite svårt att se ordentligt på sådana displayer i utomhusljus…

Väl hemma igen, avnjutandes en välförtjänt kopp starkt kaffe som kändes ända ner i de frusna tårna började jag ana att det inte stod helt rätt till när bildena sakta rann över i datorn. Inte en enda av dem var korrekt exponerad. Det var först då jag insåg vad bracketing är i praktiken, dvs två tredjedelar över och underexponerade bilder. På grund av det mulna vädret var den sista tredjedelen inte heller något att hurra för och de underexponerade hade allt för utbrända skuggor för att de skulle går att rädda i Photoshop medan de överexponerade säkert skulle ha fungerat jättebra i en HDR-bild men de klarade sig inte på egen hand.

Jaha. Så då var hela utflykten misslyckad då?

Nej faktiskt inte. Min släkting som precis fått körkort men som inte har en egen bil fick öva sig på landsvägskörning (väg 101 från Malmö kan vara riktigt spännande körning om man bara har kört i stan tidigare) och jag har fått span på ett par andra potentiella UE-objekt längs med vägen och en hel del vackra landskapsbilder som bara väntar på att vårsolen skall kika fram så att jag kan fotografera dem - ångande skånsk lerjord, hamlade pilalléer och solbelysta bondgårdar utklickade på åkrarna förbundna genom nerver av grusvägar med åkervädd och sju sorters blommor på sidorna …

Jag har insett vikten av att ha ordentlig koll på sin utrustning och att man inte är klar att ge sig ut för att foto bara för att batteriet är laddat och minneskortet formaterat. Jag har lärt mig vad bracketing är och att i viss väderlag får man kanske ställa in en exponeringskompensation i kameran. Utöver detta har jag fått andvända all min uppfinningsrikedom i bildbehandlingsprogrammet för att göra bilder av fotona jag tagit - de har blivit överlag lite väl artistiskt gotiska / grunge-iga p g a vad jag hade att utgå ifrån men jag har lärt mig massor i bildbehandlingsväg.

Samma kväll sköt jag underlaget till min första egna HDR-bild (av min älskade kvinna som diskade) som jag senare lyckades lägga ihop till en riktigt bra bild.

Så summan av det hela är att när det fackar upp sig är det bara för att man inte förmår se möjligheterna i den situation som uppstår. Ser du möjligheterna så fackar det aldrig upp sig utan varje situation blir till någonting lärorikt och utvecklande.

Fast det förstås. Jag måste ju åka tillbaks till Jordeberga igen… och ta HDR-bilder

/Mats

Ps. Fler bilder kommer inom kort på mitt galleri | Mer bilder på Rosa Kattens ruinromantiska expeditioner: Jordeberga sockerbruk | Sockerbrukshistoria hos Jan Jörnmark: med bilder från bl a Skivarps sockerbruk.