Kapalı çarşı - Basaren

Istanbul - Juni 2008

Kapalı çarşı – den stora basaren i Istanbuls äldre stadskärna som började byggas 1461 är Europas största köpcentrum med nästan 6000 butiker med allt från lädervaror, möbler, kryddor, vattenpipor, konsthantverk, smycken, antikviteter o s v uppdelade i kvarter för varje typ av vara.

På bilderna ovan syns ingången till bokbasaren som ligger i skuggan av den gamla Beyazit-moskén på torget mittemot Istanbuls universitetsbibliotek. Här finns i huvudsak läromedel för studenterna i universiteten och religiös litteratur tillsammans med någon enstaka begagnatbokhandel. Nerför ett tiotal trappsteg kan man komma vidare in i basaren. Mannen som förestod butiken med katten och radbanden ville ha 40 euro för ett radband i plast och tyvärr är det lite talande för prisläget om man kommer som turist och inte har prutandets gåva.  I basaren finns också två badhus, sk hamam, fyra fontäner och två moskéer. På bilden syns uppgången till en av dem och balkongen fungerade som minaret.

Basarens inre kan vara överväldigande med en i det närmaste epileptisk skyltning och en mycket aggressiv marknadsföring. Kan man inte prata för sig och vara lika hård bör man ha med sig en stor plånbok. Rekommendationen är att glömma allt vad fynd heter och istället köpa när man känner att man har råd och vilja till det. Efter ett par besök i Istanbul har jag gett upp att handla någonting där. Istället är basaren en plats jag går till med min familj eller släktingar där för att njuta av en orientalisk atmosfär som vida överstiger allt man kan uppleva i Europa. Där finns flera kaféer och restauranger och man har råd att sitta och fika länge och bara titta på människor och njuta av ambiensen.

 Förra gången jag var där såg jag en amerikansk dam – hon hade den stora plånboken med sig – av den där klassiska typen med rosalila hår (kanske hade hon en pudel under armen också). Hon marscherade förbi i hög hastighet med två bärare överlastade med ”juvelbesatta” kroksablar, snabelskor, lyktor o s v knatande tre meter bakom henne. En lite lätt overklig reinkarnation av en shoppande Livingstone… Och ett utmärkt argument för att ta sig tid att luta sig tillbaks på något av basarens caféer titta på folk och njuta av tillvaron hellre än att gå i klinch med fördsäljarna.

Bilden ovan är kanske inte den finaste bilden i serien, men jag tog med den för att den är talande för det moderna turkiets ambivalenta förhållningssätt till sitt religiösa arv. Den är tagen på en bakgård från en av basarens gränder. Till vänster (utanför bilden - jag sade ju att det inte var den bästa bilden) finns en varuentre till någon resturang med oanvända kylskåp uppställda. I mitten, lite i kläm finns en grav där någon framträdande person vid moskén vars diskreta ingång låg strax bakom mig ligger begravd. Till höger om den finns en rad kranar där de troende kan tvätta sig innan bönen. Respeklösheten i att ställa upp gamla kylskåp vid shaykhens grav är lika talande som det faktum att kylskåpen var lika rena och putsade som kakeplattorna runt graven och tvagningsplatsen bredvid samt att allting användes.

Nåväl, vi går ut igen och nerför en av gränderna som leder ut från den täckta delen av basaren och vidare till det område som är mindre turistanpassat där de lokala shoppar...