Kustsanatoriet

Skåne - April 2009

Under 1800-talet och första halvan av 1900-talet var tuberkulosen en utbredd sjukdom. Denna var intimt förknippad med den tidens boendesstandard där trångboddhet, undernäring och dålig hygien var det normala för en stor del av befolkningen. 1903 stod den första byggnaden på sanatoriet klar att tas i bruk. Frisk luft och sol i kombination med vila och nyttig mat skulle ge patienterna som till största delen betod av barn om inte hälsan åter så åtmynstone en drägligare och mindre plägsam tillvaro med sin sjukdom. Kustklimatet och stranden med sina möjligheter till salta bad mm var en avgörande faktor. Med åren kom man även att använda sig av ljusbehandling och vårda poliosjuka. Under andra världskriget tar man även emot ett antal flyktingbarn från finland och baltikum. Under 60-talet tar man även emot multihandikappade barn och en särskola inrättas.

... Bilderna är från den personal och tvättstugebyggnad som uppfördes 1925. I källaren står fortfarande manglar och centrifuger kvar sedan tiden. Utöver detta finns inte mycket kvar av inventarier och liknande och det verkar som om man planerar att riva huset och bygga lägenheter istället, men det är ändå en spännande utforskning om man tar det för vad det är....

Under början av 1980-talet avvecklas verksamheten och 1986 lämnade de sista patienterna lokalerna. Dåvarande Invandrarverket hyr lokalerna och använder dem som flyktingförläggning. Därefter står sanatoriet oanvänt ett antal år tills dess att det köps upp av ett privat vårdbolag som renoverar och bygger om huvudbyggnaden till ett privat äldreboende medan några av sidobyggnaderna byggs om till lägenheter. Ytterligare andra sidobyggnader står fortfarande och förfaller.

Ytterligare en byggnad med salar och utrymmen för patienterna står och förfaller alldeles invid personalbyggnaden. Men denna var vid besökstillfället ordentligt stängd och eftersom inbrott och åverkan inte är en del av Urban utforskning fick jag nöja mig med att titta utifrån.

När syskonen dick och Harriet inte fick sin medicin blev de så här konstiga till humöret...

Det var en spännande upptäcktsfärd trots att alla rummen i princip var tomma. Jag var den enda levande själen i byggnaden men den övergivna kylan och fukten spelade sinnena en del spratt och jag kunde inte skaka av mig känslan av att ha varit iaktakttagen hela tiden. Det var riktigt skönt att komma ut i den värmande vårsolen igen och kasta en sista blick mot fasaden innan jag skyndade mig mot bilen där familjen väntade, ehrm, tålmodigt...

Yours truly.